Annika Wiel Hvannbergom sin resa från landslagsspelare till huvudtränare i BK Heid och varför handbollen behöver förändras.
Annika har levt med handbollen i princip hela sitt liv – som landslagsspelare, proffs utomlands och numera tränare. De senaste tre åren har hennes tränarkarriär tagit fart på allvar, med två år som assisterande tränare i Kungälvs HK och nu som huvudtränare för BK Heids nya ungdomselitsatsning.
Tillbaka i moderklubben – för att leda nästa generation
Att återvända till BK Heid blev ett självklart steg.
– Det som lockade mig mest var möjligheten att komma tillbaka till min moderklubb och ta över ett fantastiskt gäng unga spelare som brinner för sin utveckling. BK Heid har presenterat en gedigen satsning och jag vill bidra med både rutin och erfarenhet som kvinnlig tränare, säger Annika.
Hon betonar vikten av att spelarna förstår att utveckling tar tid:
– Man behöver inte vara bäst när man är 16–17 år. Jag vill ge dem förståelse för att vilja och hårt jobb är avgörande, men också att resan tar tid.
“Tjejer behöver folk omkring sig som tror på dem”
För Annika är jämställdhet en avgörande fråga för handbollens framtid.
– Tjejer behöver, precis som killar, folk som tror på dem. Ofta krävs det att någon pekar på individen och säger ”du”. En satsning som BK Heid gör nu kan ge enorma möjligheter.
Men på tränarsidan är steget större:
– Kvinnliga tränare har mycket kortare tid på sig att lyckas än manliga. Misslyckas du som man får du fler chanser – det får du inte som kvinna. Därför behövs modiga klubbar som faktiskt vågar sätta kvinnor som huvudtränare, inte bara assisterande.
“Utbildning är viktigt – men chansen är avgörande”
Annika har själv gått flera tränarutbildningar och är snart klar med den sista innan master coach. Men hon är tydlig:
– Du kan skicka tjejer på hur många utbildningar som helst, men om de aldrig får chansen på scen spelar det ingen roll. Problemet ligger inte i utbildningen, utan i hur klubbarna rekryterar.
Ett tydligt budskap till svensk handboll
Annika menar att handbollen redan har alla förutsättningar:
– Antalet kvinnliga och manliga utövare är jämnt fördelat. Känslan för spelet finns lika mycket hos tjejer som hos killar. Ändå dominerar manliga huvudtränare totalt i ligan. Det är sjukt, tycker jag.
För att ändra på det krävs handling:
– Små steg, men fler steg. Låt kvinnliga tränare veta att ni tror på dem. Låt dem få chansen att fylla samma roller som männen. Först då kan vi få en verkligt jämställd handboll.
