Karin Torneklint om ledarskap, mod och kampen för en mer inkluderande idrott.
Med en bakgrund som förbundskapten i friidrott, sportchef inom bandyförbundet och nu som generalsekreterare för EPOS, har Karin Torneklint klivit in i flera av idrottens mest inflytelserika rum – ofta genom att helt enkelt våga tacka ja.
”Jag har haft tur – och alltid jobbat i team”
Att beskriva en så bred och erfaren idrottsledares resa är ingen enkel sak, inte ens för henne själv.
”Oj, stor och svår fråga,” säger Karin om vad som format henne mest genom åren.
”Jag tror det som format mig mest är att jag haft tur och insett nyttan av att alltid jobba i team med kloka och bra personer. Var man än kommer så finns det fantastiska personer som kan komplettera och bidra till det jag själv gör.”
Att ha sagt ja till det mesta har öppnat många dörrar:
”Min resa har också varit mycket styrd av att jag nästan alltid tackat ja till allt som händer, och sett det som spännande utmaningar och lärande.”
Värderingar viktigare än prestige
Karin har haft många ledarroller – som tränare, sportchef och idag generalsekreterare. Men hennes ledarskap har alltid vilat på samma grund.
”Du måste vara trogen dina egna värderingar, och dig själv för att kunna leda en grupp under lång tid. Om du ska ta beslut som inte ger dig god nattsömn så tror jag att man kommer bränna ut sig i slutändan.”
För henne handlar gott ledarskap också om att våga släppa taget:
”Att också våga lite på andra och släppa taget gör att du kommer mycket längre – alla har så mycket att bidra med om de bara får chansen.”
”Vi får inte tro att vi inget kan göra”
Karin har aldrig haft ett karriärmål i traditionell mening – men hon har ett tydligt mål framåt:
”Jag vill vara med och bryta dåliga strukturer som missgynnar vissa grupper och då även kvinnor inom idrotten, både som idrottare och ledare.”
Och det är inget arbete hon tycker andra ska göra åt oss – vi måste alla ta ansvar:
”Vi får inte tro att vi inget kan göra, utan alla måste vara med och bidra och våga ta beslut som skapar förutsättningar för alla att delta inom idrotten.”
“Vi måste våga organisera oss annorlunda”
Som generalsekreterare för EPOS arbetar Karin konkret med att förändra villkoren för kvinnor i tränarrollen.
Vad krävs? Mod och nytänkande, menar hon.
”Det viktigaste är att klubbar och sportchefer förstår att de måste skapa miljöer som är välkomnande för alla typer av ledare.”
Det handlar om mer än att bara öppna dörren:
”Vi måste våga se över möjligheter att kombinera familjeliv med tränarrollen, våga skapa nya sätt att jobba i team, våga utmana och bjuda in alla typer av ledare.”
Och kanske framför allt: inse att en modell inte passar alla.
”Mångfald kräver även mångfald i hur vi organiserar oss. Inte en modell.”
Att vara obekväm för det viktiga
Frågan om att vara förebild möter Karin med ödmjukhet – och ett stort mått självkritik.
”Jag ser mig inte som förebild utan måste även jag jobba med hur jag agerar och beter mig för att släppa in fler inom idrotten.”
Men hon är inte rädd för att skava – ibland kräver förändring obekväma beslut.
”Våga även vara obekväm ibland för att på lång sikt rubba dåliga strukturer som missgynnar vissa grupper. Våga ifrågasätta de som har beslutandemakt idag och få dem att se över sina strukturer.”
Och även om man inte alltid blir omtyckt, finns det ett viktigare mått:
”Man blir inte alltid poppis – men jag hoppas sova gott om natten.”
